Redan dan efter så var vi hemma igen.. även den här gången blev det tråkigt på BB.

Hannes, faster och Mary var förbi på lördagen så att han skulle få träffa sin lillasyster, men just då var hon inte så intressant då han fått nya bilar från barnens hus.

På söndagen var det andra bullar.. Hannes vill hålla, stryka, pussa å krama henne mest hela tiden. En toppen storebror helt enkelt!













Det enda som inte har funkat är amningen.. fick fort sår på bröstvårtorna och på måndagskväll gjorde det så ont att jag satt å grät när lillan skulle äta.

När barnmorskan fråga hur det gick där hemma dagen därpå kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, och det var nog det bästa som kunde hända känner jag nu. Men just då kände mig fruktansvärt fånig som satt där och grät med min lilla skatt i famnen.

Exakt samma sak hände med Hannes, tyckte att jag tog upp det den gången oxå, men tydligen inte nog för att få den hjälp som jag fått nu.

Hon tyckte inte att det var några konstigheter med det och visa mig istället hur jag skulle kunna göra för att få det att funka å redan innan vi gick ut från återbesöket kändes det mycket bättre. Jag tar en dag i taget å skulle det gå utför så tänker jag sluta med en gång.

Smärtan är ett minne blott och nu så pirrar det bara när hon äter. Skulle tro att tack vare hjälpen jag fick så har vi framförallt fått bättre nätter med Jonna än Hannes. Ibland kan det gå 4-5 timmar och det är ju guld värt, speciellt under natten, till skillnad mot Hannes som skulle äta varannan timme.